Hej och välkommna till min blogg. Som en del av mitt projektarbete på Hjälmareds folkhögskola där jag just nu läser sista terminen under hälsocoachutbildningen, så har jag tänkt att starta denna blogg och sammanfatta min livs resa vilket innefattar en del psykiska problem, där av depressioner och psykos. Men också mycket glädje och underbara stunder. Hoppas ni vill läsa mina inlägg som kommer ske under vårterminen 2019.

Så till att börja med tänkte jag presenter mig själv och vem är jag idag.

Mitt namn är Ian och jag är en aktiv kille på många sätt som tycker om att träna på gym, se på film, lyssna på musik och umgås med vänner. Jag lyssnar mycket på musik och älskar vår kära Popdrottning Madonna, Min favorit färg är gul, jag har gröna ögon och jag älskar promenader i naturen, men lika gärna fika ses och umgås med vänner samt shopping eller träffa nya bekantskaper och liksom lära kännas. Jag är född och uppvuxen strax utanför Göteborg på en ort som heter Hindås. Sommaren 2018 hade jag lite sommarledighet fram till min utbilding börjar i slutat av augusti, då jag startade att läsa en hälsocoachutbildning på en närliggande folkhögskola, utbildning är ett år och man blir bland annat massör. kostrådgivare och personlig tränare vilket är som klippt och skuret för mig. jag lever hälsosamt och älskar träning och kost, har tidigare även jobbat på ett spa och gym.

Jag tror att det kommer bli läkande att få skriva min historia och få den berättad.

Jag tänkte ta och börja berätta lite om min gymnasie resa, vilka skolor jag var på och varför jag bytte och så. Fast resan börjar egentligen lite innan gymnasiet, för att vara så exakt så faktiskt i sjunde klass gick det upp som en blixt i huvudet på mig att jag var gay, ja det är nog så att jag gillar killar och det är inget som liksom växer bort så. Men jag bådade definitivt inte vara öppen med det inte ens för mina familjs och dom närmaste. Det jag visste var att jag var gay men visste inget mer om gay livet eller hur man skulle leva som gay och så vidare. Men jag var ju den jag är, alltså samma personen. Så jag sket helt enkelt i att jag var gay och detta pågick ända fram till gymnasiet, man kan säga att jag låtsades vara straight i många år. Grejen med det kanske var väldigt bra för barn eller unga vuxna kan ju vara väldigt elaka och jag var väldigt rädd för att bli mobbad liksom eller utstött. Så från med att jag i sjunde klass kom på att jag var gay höll jag det inom mig tills jag var 18 år. Men mer om det senare.

Jag klarade högstadiet med helt godkända betyg och sökte in med vänner till mitt första gymnasieskola som var Göteborg Tekniska Institut (GTI) i vasastan Göteborg. Jag påbörjade min utbildning inom it-teknik och läste ämnen som webbdesign, programmering och spelutveckling. Egentligen var mitt enda stora dator intresse gaming, och jag spelade och lirade en hel del wolrd of warcraft (wow). Så allt det andra kunde jag egentligen inte och jag märkte att jag började gå in lite i väggen samt som det här med att jag var gay hade jag skjutit på i flera år nu och då tänkte jag att jag fortfarande kunde skjuta på det lite till. Men tankarna sa eller tankarna slog mig att det inte var bra att skjuta på det så länge till samt som jag visste att jag skulle få en deposition om jag sköt på det mycket till. Det var något som jag visst.

Om vi går tillbaka till högstadiet igen så var det en kille i min klass som jag blev förtjust i och det gjorde ju inte saken bättre när vi blev vänner och började umgås.. Och det blev till och med så att vi hamnade på samma gymnasium.. Men jag bestämde mig ganska så snabbt på GTI att det var inte lönt att gå och umgås med någon jag var förtjust i liksom, någon jag aldrig heller kunde få.. Så jag började umgås med andra personer i min klass och slutade att umgås med honom. Så en dag så slutade jag bara att umgås med honom, men jag var också osäker och rädd för min sexuella läggning skulle komma ut hittills. Men när jag hade läst på GTI 1 år så kände jag att jag verkligen behövde en förändring, och en ganska så rejäl förändring kände jag. Så om jag eventuellt skulle kunna komma ut som gay så skulle inte alla som som sagt gay till mig ha rätt, att jag var gay, för det hade man hört under högstadiet liksom flera gånger med förnekat stort.

Så jag ville inte längre hitta Julian som var mitt dopnamn. Jag ville förkorta ner namnet till Ian, det var min plan.. Så i samband med att jag bytte namn bytte jag även gymnasium.

I samband med att jag bytte gymnasium sommaren 2009 och sökte in till yrkesutbildning på Ester Mosesson Lindholmen i Göteborg och kom in, den sommaren gjorde jag även i otroligt viktminskings resa och med kost och rätt träningen gick jag ner 21 kg. Jag ville inte vara små fett eller så och komma ut som gay om jag nu i framtiden skulle komma ut som en gay människa så ville jag bli snygg och attraktiv vilket var viktig för mig. För att i framtiden kanske hitta kille, men första saken vara att gå ner i vikt liksom och det gjorde jag jag helt enkelt rasade i vikt. Väl på skolorten kändes allt bra men jag höll en fasad uppe och låtsades att jag var straight. Så jag hade ett nytt namn, jag hade ett nytt utseende, men var fortfarande inte öppen som gay. Och när jag läste till kock och när vi lagade mat i köket tillsammans blev det så att vi kom in på samtal om dom där gay människorna och pratade ner dom som äckliga. och jag ville inte vara en människan, som pratade ner andra speciellt något som jag själv var. Men som sagt andra elever kan vara riktigt elaka speciellt mot någon som är annorlunda. Så det blev bara två månader på den skolan innan jag hängde in förklädet och skrev ut mig från skolan. Här stod jag med nytt namn, nytt utseende och utan skola, men som tuv var fångades jag upp av praktikenheten i Göteborg och påbörjade en otroliga resa därifrån.

Jag är ett stycke. Klicka här för att lägga till din egen text och redigera mig. Jag är ett jättebra ställe för dig att berätta din historia på så att dina besökare kan få veta lite mer om dig.

Väl på praktikenheten i Göteborg fångande dom upp mig och tyckte att om jag i alla fall skulle ut på et arbetsplats efter mina intressen och börja praktisera samtidigt som jag sökte in till Lärcentrum för att läsa upp mina gymnasiebetyg och som slutmål få gymnasiekompitensen. Efter mina intressen som nu lutade mot mer gym och träning än gaming i och med min viktminskningsresa, så valde jag att testa på att praktiserat på ett gym kom då i kontakt med sats Valhalla som första alternativ.

Sats valhalla godkända min praktik och jag fick vara ansiktet utåt eller som dom kallade mig dras hustomte som gjorde lite allt i allo uppgifter. Jag trivdes bra på sats och dom trivdes med mig och jag var där i 6 månader innan jag fick beskedet att jag kommit in och blivit antagen på Burgårdens utbildningscentrum, under samhällsprogrammet och naturprogrammen valda man utav fristående kurser och läste liksom. Jag fick ett väldigt fint arbetsintyg att jag hade varit på sats och sommaren 2010 började jag på burgården.

Det var på Burgården jag fick min första djupa depression och även antidepressiva. Denna depressionen kallar jag för HBTQ depressionen eller GAY depressionen, nu var jag 18 år och hade läst en termin på Burgården men att jag var gay hann ikapp mig som ett slag i pannan och jag fick panik, blev sjuk och gick in i mig själv, blev tyst och tappade självförtroendet helt.

Jag gick i skolan ändå men var knappt närvarande i huvudet.. Så till slut tänkte jag asså vad har jag att förlora förut min familj och allt, tänkt om dom inte gillar mig som gay och stöter bort mig. Men jag tog belsutet att komma ut hemma, så en dag efter skolan berättade jag med gråten i halsen för mamma och samma kväll för pappa.. Jaa nu var det ute i luften, det spred sig i skälten och jag vågade till och med senare berätta för några vänner och så spann det på.

Jag blev mottagen väldigt fint av alla och jag vet att jag flyttade eller i alla fall bodde ett tag hos min syster i Stockholm bara för att komma undan det vanliga livet ute och tog en paus liksom. Jag eller vi hittade en ungdomsgrupp som hette Egalia som var ett gemensam HBTQ häng. Jag fick prata av mig hos psykologer hur det hade varit innan jag kom ut och självmordstankarna hade försvaret. Mycket av ångesten hade också försvunnit och jag började se ljust på livet igen.

Dom sista två åren på gymnasiet Burgården gick väldigt bra och 2013 vid 21 års ålder tog jag studenten och sökte då även in till Stensunds folkhögskola i Trosa under hälsocoachprogrammet.

60 mil hemifrån från HIndås, på en helt ny ort skulle jag börja mitt nya liv i Trosa på Stensunds folkhögskola. Jag minns att jag var exalterad och glad under skolstarten och så. Jag minns inte riktigt exakt vad som egentligen hände mig, det var nämligen såhär att jag skulle börja studera hälsocoachutbildning på Stenungsunds folkhögskola i Trosa. Detta var min första flytt hemifrån och jag skulle bo på internat. Tidigare under gymnasieåren hade jag haft en depression och fått antidepressiv mediciner. Men på Stenungsund börjar tankarna att slå till mer allvarligt och jag började även höra röster från mitt eget huvud.

Tankarna och rösterna samt stressen utlöste så att jag gick in och fick en psykos. Jag mådde så dåligt och var så utmattad psykiskt och fysiskt och jag inte kunde fortsätta med utbildningen och kort därefter fick jag läggas in på vuxen psyka. Just vad som triggade min psykos kan jag tro vad en salig bland av att vara långt hemifrån på en helt ny plats, med dålig sömn och stress och känslan att prestera bra i skolan.

Just perioden om psykosen tänkte jag öppna en egen flik på och berätta lite mer djupgående om mina tankar och så, det var så att jag skrev dagbok när jag var inlagd så tänkte berätta lite om mina egna tankebanor och hur det var på vuxen psyket.

Men just 2014 minns jag tillbaka på som ett väldigt skrämmande år, detta för att jag hade precis i slutet av 2013 fått min psykos och blivit inlagd på en psykiatrisk avdelning på vuxenavdelningen. Så 2014 när jag kom hem hade jag mycket av tankar kvar i huvudet även om medicinen hade börjat hjälpa. Och jag gick successivt under det året upp 30kg vilket jag inte var glad över alls. men jag var liksom hjärnuttmatad och väldigt trött hela tiden samt som jag hade en specifik medicin som gjorde att man eller i alla fall jag gick upp i vikt, detta var en av biverkningarna som man kunde drabbas av. När jag gick upp så mycket i vikt gjorde ju det inte lättare för mig liksom med tankar och demonerna i huvudet.

Men sån tur var kom jag in på air (Arbetsinriktad rehabilitering) 2015 och mitt psykosteam samt doktor och alla runt om mig framförallt mina föräldra har verkligen varit änglar på jorden för mig under perioder av mörker i mitt liv.

AIR har på riktigt hjälp mig med flerfaldiga saker där ibland gjort mig mer självsäker, utåtriktad och målmedveten. Jag kommer till air, osäker på mig själv, året är 2015 och jag hade 2013 insjuknat och fått en psykos vilket hade lett till mycket konstiga tankar och diagnosen schizofreni, och en helt annan livsstil än var jag tidigare haft.

Jag fick min psykos när jag studerade på Stensunds Folkhögskola i Trosa under Hälsocoachutbildningen. Två år senare var det dags för AIR, arbetsinriktad rehabilitering och jag blev mottagen med öppna armar. I början av 2015 ingick jag i en matlagningsgrupp här på AIR för att dom skulle se lite hur jag jag var och hur fungerade i grupp och sånt liksom. Jag var säkert med i den gruppen som var en gång i veckan mellan 10 till 12 tillfällen.

Efter det var det dags att delta i en annan resursgrupp som heter NECT - en metod för att handskas med självstigma, denna kursen var en gång i veckan i tjugo tillfällen och den var nyckfull lärande och rolig att gå och läsa. Även mot sllutet 2015 via AIR fick jag chansen att hoppa på en utbildning på Komvux som heter Fotografisk bild i rehabiliteringssyfte och som en dagsaktivitet att komma upp, ut och göra något. 2016 via AIR fick jag praktik på ett gym som heter Sats, mina intressen kringkretsar rund hälsa bättre mående och bland annat hudvårdsprodukter. Jag hade tidigare än gång redan haft praktik på ett gym men då var jag lite yngre och denna gången fick jag större ansvar samt förmånen att växa in i rollen och bli en delaktig person under och i gym rörelsen och själva driften av gymmet. Min praktik på Sats varade i cirkus 6 månader. När jag kände mig färdig på sats men ännu inte redo för en större utbildning eller riktigt jobb fick jag chansen att 2017 söker praktik på ett spa eller en kurort via AIR.

Så i början av 2017 fick jag ny praktik på lilla kurorten i centrala göteborg där uppdraget var att medverka i driften och sitta i reception. jag är kvar på lilla kurorten än idag och har lärt mig jättemycket. Tack vare AIR som verkligen har varit änglar på jorden för mig har jag fått tillbaka hoppet och styrkan att i Januari 2018 hoppa på en Handel och försäljning flex utbildning, den ligger på 6 månader och efter det är planen att läsa på hjälmareds folkhögskola under hälsocoach, och ta mina certifikat vilket jag håller på med just nu.

Dela den här sidan