Hur det är att leva som gay, både tidigare tankar och nuvarande tankar, sätt som jag har tänkt och agerat efter. Att komma ut processen, jag menar att vi som är gay som går emot normen eller det vanliga även om vi är väldigt många av världens befolkning, när det gäller sexuell läggning, för att vi skall känna oss öppna och accepterade måste vi någon gång komma ut ur garderoben som det heter för familj, släkt, vänner och nya vänner, och detta är en process som pågår hela tiden och hela livet skulle jag säga. Och jag har egentligen inga bra tips på hur man skall komma ut. Själv tänker jag eller vill jag inte att det skall vara huvudämnet när jag träffar någon ny, jag vill inte liksom börja med frasen “hej jag är gay”. Jag vill hemskt gärna att personen i fråga skall lära känna mig först och få veta vem jag är. Och det kan pågå rätt länge i ny orientering fasen och så att man lär kännas, sen är jag hemskt dålig på att komma ut. Jag menar det är bildligt talar inget jag vill ha tatuerat i pannan, det första man säger och det första folk ser. Utan jag väntar gärna med att komma ut tills rollsökningsfasen då rollerna är satta. Sen är det första gången på en skola idag som jag försöker vara så öppen jag kan, utan att det liksom är det första som jag säger. Under tidigare år i skolan, så under visa perioder stötte jag helt bort min sexuella läggning och kom faktiskt på att jag i högstadiet hoppades på ett botemedel, liksom att jag bitvis såg det som en sjukdom. Det är ju faktiskt ingen man själv väljer men jag tror att gay människor är bra människor.

Dela den här sidan